lördag 26 maj 2018

En ettåring.

Hon har fyllt ett år, bebisen som inte längre är en bebis. Hur galet fort har det här året gått egentligen?! Superfort! Och i måndags började jag jobba igen, efter att ha varit hemma drygt ett år. Galet!

Men om vi återgår till den där ettåringen, hon som just nu ligger bredvid mig i sängen och sover. Om jag skulle beskriva hur hon är, för att minnas för framtiden hur Harriet var när hon var ett, skulle jag säga att hon mestadels är glad. Glad och social och inte särskilt blyg. Hon är ganska bestämd numera, hon vet vad hon vill och blir arg när hon inte får som hon vill. Hon tycker om att lyssna på musik, klättra på möbler och i trappor, öva på att gå, bada, kasta sig bakåt och busa med storebror.

Favoritmaten är köttfärssås och spaghetti, korv, köttbullar, vattenmelon, chicken tikka masala, ärtor, yoghurt, lax, potatis och korv stroganoff. Helst ska det ätas själv och kladdas ordentligt. Hon ammar fortfarande när hon ska somna och precis när hon vaknat.

Sömnen är helt ok. Det blir en-två sovstunder på dagen som varierar mycket i längd. Nätterna är oftast bra men har emellanåt varit lite stökiga sedan nattamningen togs bort för två veckor sedan. Harriet somnar oftast vid halv sju - sju och sover ungefär tolv timmar.

Hon tycker inte om djur som kommer för nära (samtidigt som de är väldigt intressanta...). Annars är hon inte rädd för särskilt mycket, den där Harriet, vår fina, härliga ettåring.



fredag 4 maj 2018

London baby

Vi har varit i London! Det var Harriets första utlandsresa, Torstens andra - och den första för mig och Anders med två barn. Det har överlag gått bra, första dagen var jobbigast men sen flöt det liksom på. Är väldigt glad över Google maps som gjorde det lätt att kolla hur vi skulle ta oss fram i kollektivtrafiken, att vi hade bärsele, vår smidiga resevagn Yoyo (som även T kunde vila i när han var trött och H satt i selen), att vi hade med en extra telefon där vi laddat ner barnprogram från Netflix och SF kids och att vi var en mer vuxen än barn. Så skönt att kunna hjälpas åt att hålla koll på barnen och bära tunga väskor och vagnen. Eftersom många t-banestationer saknar hiss och rulltrappa åkte vi oftast buss, vilket ju dessutom är mycket trevligare än tunnelbanan. Det var aldrig några problem att få plats med vagnen, till skillnad från de trånga tunnelbanevagnarna. Nackdelen är att det tar mycket längre tid.

Nästa gång vi reser ska vi bo i lägenhet och inte hotell (och någonstans som inte ligger precis vid en vältrafikerad gata där det kör många utryckningsfordon dygnet runt). Det hade underlättat att kunna fixa sin egen mat och engelsk hotellfrukost är inte mycket att hurra för. Vi hade tyvärr otur med vädret, det var kallt och regnigt största delen. Gött då att många av Londons museer är gratis och barnvänliga (ffa Science museum, rekommenderas varmt). Överlag är London en barnvänlig stad, förutom att rätt många caféer och hotell etc saknar barnstolar.

Första dagen sade jag till Anders att jag inte ville resa med barn igen förrän om två år. Men nu är jag redan sugen på fler resor, hehe. Vill jättegärna åka till London när det är varmare och finare väder så vi kan hänga i alla fantastiska parker och äntligen få åka London Eye. Synd att det är så dyrt bara.