T är exakt tre år och åtta månader äldre än Harriet. Det tog längre tid än vad vi tänkt att så att säga skapa henne men nu när hon är här är jag så otroligt glad att det dröjde. Jag vet inte hur många gånger per dag som jag tänker på hur tacksam jag är över att det är så pass stor åldersskillnad mellan dem. Det är fantastiskt skönt att T klarar så mycket själv och är självgående till stor del. Han kan kommunicera, leka på egen hand, behöver inte någon direkt assistans på till exempel lekplatser och kan vara mig behjälplig (exempelvis hämtar han amningskudden åt mig utan att jag ens ber om det). Jag kan förklara varför jag inte kan hjälpa honom i exakt det ögonblicket han vill, om jag matar Harriet, och nästan alltid förstår och accepterar han det. Jag tycker det är så skönt att inte behöva ta hand om en liten ettåring eller tvååring utöver bebisen. Skönt att inte ha två blöjbarn och gött att inte behöva ha syskonvagn.
Har man inte den biologiska klockan mot sig kan jag verkligen rekommendera att ha minst 3,5 år mellan barnen och tänker redan att en eventuell trea kan komma det år som Harriet fyller fyra (och T åtta). Det känns alldeles, alldeles lagom - dessutom kan jag ju återanvända syskonmatchningen.
 |
| Stor och liten. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar