torsdag 13 juli 2017

Lugnet.

När jag var föräldraledig med T tyckte jag att det var rätt jobbigt (man kan läsa om det t ex här och här). Jag var väldigt ensam och det tog tid för mig att vänja mig vid den enorma omställning det är att få en liten bebis. Dessutom tyckte jag att förlossningen var fruktansvärd och jag mådde dåligt över den ganska länge efter att T fötts.

Innan Harriet föddes var jag orolig över att det skulle bli så den här gången med. Men jag hade inte behövt oroa mig för det är så mycket bättre nu. Förlossningen gick mycket bättre, jag är betydligt säkrare i min roll som mamma och jag visste vad jag hade att förvänta mig av den första bebistiden (dvs att bebisen är som ett plåster på en) och att den perioden varar en ytterst kort tid (och sedan saknar man den). Sedan underlättar det också att amningen går otroligt mycket smidigare nu och att Harriet överlag är en väldigt lätthanterlig liten dam.

Jag känner ett helt annat lugn inombords den här gången. Även Anders är mycket lugnare. Jag minns att vi tjafsade mycket när T var nyfödd, om fåniga saker som vem som duschade längst eller gick på toa oftast eller fick sova mest. Sådant tjafsar vi inte alls om nu. Vi tjafsar, eller grälar, överhuvudtaget inte alls mycket. Vi liksom bara... Är. Gillar läget. Det mesta i mitt liv just nu är precis så som jag vill att det ska vara. Det är en fantastiskt skönt och ovanligt för att vara jag. Jag njuter av det, av att livet för tillfället är lätt. Tänk att jag har två helt underbara barn och en inte så pjåkig karl att dela dessa barn med? Och utöver det ett jobb jag gillar och ett radhus jag verkligen trivs att bo i. Just nu har Anders dessutom semester vilket gör livet ännu mer göttigt.

Mitt gäng<3

fredag 7 juli 2017

Tvåbarnschock?

Harriet är ju bara sju veckor så kanske är det för tidigt att uttala sig om detta, men hittills måste jag säga att det här med att ha två barn har varit så mycket lättare än vad jag trodde det skulle vara. Harriet är en s k "snäll" bebis (avskyr det uttrycket. Precis som om det skulle finnas elaka eller dumma bebisar?) som mest sover och äter och nästan alltid är glad och nöjd. T är en mycket stolt storebror som gärna pussar, gosar med och underhåller sin lillasyster. Det märks att han ibland tycker det är jobbigt att jag måste vara så mycket med henne och ha henne i famnen nästan jämt, men han är inte svartsjuk. Det är klart att livet är mer intensivt nu men det är också härligare.

Så någon tvåbarnschock har inte uppstått än. Kanske kommer den, förhoppningsvis gör den det inte. Jag tänker i alla fall njuta av lugnet så länge det varar.

måndag 3 juli 2017

Vad jag dricker.

Kaffe: bryggkaffe (Zoegas Skånerost såklart, pga bor i Skåne) med Oatlys iKaffe eller en latte eller, på sommaren, islatte (helst hemmagjord pga köpevarianterna brukar vara för söta eller blaskiga).


Vin: dricker ytterst sällan vin pga graviditet och halsbränna. Men gillar "lätta" rödviner.

Öl: ljus eller halvmörk. Gillar Falcon Bayersk och Estrella. Numera dricker jag nästan bara alkoholfri öl, Carlsberg och Staropramen är godast.

Bubbel: Asti cinzano pga inte så hög alkoholhalt = sött och gott. Drack naturligtvis denna ljuvliga dryck när jag blev färdig jurist 2012:




Te: dricker aldrig te.

Vatten: med kolsyra, is och citron.

Juice: ett glas apelsinjuice på morgonen.

Födelsedagsfrukost med juice 2014.

Mjölk: dricker mycket mellanmjölk pga småbarnsförälder och använder mjölk som måltidsdryck.

Cider: alkoholfri flädercider.

Drink: mojito.

Födelsedagsmojito på Mallorca 2016.

Läsk: Cola zero. Drack det istället för juice till frukosten under större delen av graviditeten pga massivt illamående.

Saft: Önos flädersaft. Bästa sommardrycken.

Alkoholfritt ute: öl på kvällstid, fläderläsk eller lemonad på dagtid.

Favoritdryck: kaffe. Snittar på fyra koppar om dagen just nu #föräldraledig

(Listan är snodd från Sandra Beijer.)

tisdag 27 juni 2017

Ganska lika.


Översta bilden: Harriet, drygt fem veckor gammal.
Understa bilden: Torsten, drygt fem veckor gammal.

Det syns ju att de är syskon i alla fall.

söndag 25 juni 2017

Konsten att ta en outfitbild.






Eftersom jag var väldigt nöjd med midsommardagsoutfiten fick jag feeling och försökte mig på att ta en bild på den. Jag ska nog inte quit my day job för att bli selfiefotograf, eller vad säger ni? Känner stor respekt för alla bloggare som ständigt lyckas ta snygga outfitbilder.

Hur som haver är jackan från Indiska, kjolen från Åhléns rea och amningslinnet från Boob (älskar dessa amningslinnen, fyndade tre på rean (dyra i ordinarie pris, ok på rea) plus en amningströja och en amningsklänning. Synd bara att de är lite små i storleken). 

torsdag 22 juni 2017

Fem veckor.


Grattis på femveckorsdagen Harriet!

Tänk att den här lilla skruttan redan är fem veckor gammal. Hon sover väldigt mycket, äter ofta, ler då och då och vill helst vara nära (men är helt okej med att åka vagn. Att ligga i babygymmet eller sitta i babysittern är däremot inte så skoj). Hon har redan hunnit med att vara sjuk och varit inneliggande på sjukhus i sex dagar på grund av virusinfektion. Det var aldrig någon fara på taket men otäckt ändå förstås, att se en så liten vara dålig.

I morgon är det hennes första midsommar och vi ska fira i Uddevalla med mina föräldrar och systrar. Harriet är inte jätteförtjust i att åka bil så vi får se hur det går med resan dit och hem.

onsdag 14 juni 2017

Min bästa vän.



Min bästa vän under föräldraledigheten är helt klart den här bärselen, en Ergobaby. Använder den varje dag för att få en chans att göra någonting som kräver två händer (pga bebis som helst vill vara i famnen) och för att hålla Harriet nöjd. Den underlättar också något enormt när jag ska ta hand om båda kidsen samtidigt. Kan ha Harriet i selen och leka med T på samma gång, sjukt smidigt! Ergobaby är en ergonomisk bärsele, till skillnad från Babybjörn (även de BB-varianterna som kallas ergonomiska) och det märks verkligen. Vi hade en Babybjörn One till T men den här är så mycket bättre och skönare.

Jag skulle inte överleva utan min bärsele. Eller ok, jag skulle såklart överleva, men mitt liv skulle vara typ 200% mer jobbigt. Mitt absolut bästa tips till nyblivna föräldrar är att införskaffa någon form av bärdon, för 99% av alla bebisar vill vara nära 99% av tiden. Ska man bara köpa en enda bebispryl så är det ett bärdon man ska satsa på.

tisdag 13 juni 2017

Det där med nackträning.

Bebisar ska ligga på mage en stund varje dag och öva på att lyfta upp sitt huvud. T hatade att ligga på mage och protesterade högljutt varje gång vi försökte. Dessutom kunde han redan från födseln vända sig från mage till rygg så den där träningen blev det inte mycket med (men han lärde sig ändå att hålla upp huvudet själv).

Harriet, som den lugna filbunke hon är, protesterar inte när man lägger henne på mage. Tvärtom verkar hon tycka att det är ganska gött och ligger bara och chillar och försöker inte överhuvudtaget lyfta på huvudet.


Förhoppningsvis lär väl även hon sig att hålla upp huvudet trots bristande träning...

100% av mina barn vägrar/vägrade alltså nackträning. 100% av mina barn är/var kräkbebisar. Undrar vilka fler likheter de kommer ha?

måndag 12 juni 2017

Supermom

Idag har jag verkligen känt mig som en "supermom" - eftersom jag lyckades få hem mig själv, T och H från föris i ösregn utan att någon av oss tappade förståndet. Harriet åkte vagn till förskolan och satt i bärselen på vägen hem och T gick en bit och accepterade sedan att stå på ståbrädan (halleluja!). Väl hemma fick T titta på Alfons Åberg på Netflix och jag började med maten (fortfarande med Harriet i selen) och kände mig ännu lite mer som en supermom. Det gick ju - jag kan faktiskt ha hand om båda kidsen ensam och laga middag! Praise the lord etc.
.
(Kommer jag bli en sådan där irriterande förälder nu som glömmer bort hur jobbigt det är att ha ett barn och hånskrattar åt enbarnsföräldrar som beklagar sig över småbarnslivet? Hoppas inte för det är ett beteende jag har väldigt svårt för.)

torsdag 8 juni 2017

170608.

Den här veckan är sista veckan som Anders är ledig. Det innebär att nästa vecka är "skarpt läge"; då ska jag hämta T på förskolan och frakta hem och underhålla två barn tills Anders kommer hem från jobbet. Fram till att Harriet blir två månader får T gå heltid på föris, vilket gör att Anders kan lämna honom på morgonen så slipper jag det momentet. Väldigt skönt - just nu känns det som en alldeles tillräcklig utmaning att "bara" hämta. Särskilt som T vägrar att åka ståbräda och vi inte har någon syskonvagn. Visserligen klarar han att gå hela vägen hem men jag tror inte att han kommer vilja det. Så hämtningarna kan bli "intressanta" framöver (ska vi slå vad om att det kommer sluta med att vi köper en syskonvagn?).

Efter semestern, i augusti, är tanken att T ska gå på föris 15 timmar i veckan. Det betyder att han kommer gå tre dagar à fem timmar och vara hemma på måndagar och fredagar. Jag är inte jättesugen på att vara ensam med båda barnen två dagar i veckan så jag funderar på att läsa en kurs i höst. Pluggar man får man ha barnet 30 timmar på föris, vilket känns betydligt rimligare. I så fall, om det är ok med förskolan, kan T gå kl 7.30-15 måndag-torsdag och vara ledig på fredagar.

Vad gäller Harriet fortsätter hon att varva sömn med ätande. Hon har sina vakna stunder, framförallt på kvällarna, men de är inte många och inte långa. Ovant med en bebis som behöver väckas för att det inte ska gå för lång tid mellan amningarna. Jag är tacksam över att hon är så "lätt", det underlättar ju när det finns ett storasyskon att ta hänsyn till. Jag räknar dock inte med att det kommer vara så för alltid men man får vara glad så länge det varar.



torsdag 1 juni 2017

Förlossningen.

Förstår att ni är många som suttit som på nålar och väntat på förlossningsberättelsen om när Harriet föddes. Nu behöver ni inte vänta längre för här har ni hela den spännande storyn:

På onsdagskvällen den 17:e maj vid halvtolvsnåret började jag känna en molande värk i magen, typ som mensvärk. Jag minns att jag tänkte att hmm, det blir kanske en bebis imorgon. Jag gick och lade mig och kunde faktiskt sova några timmar. Vid halv tre vaknade jag av att jag hade värkar. Jag gick upp och värmde en vetekudde och höll mot magen och andades igenom smärtan, som var helt hanterbar än så länge. Kl. 02.55 började jag ta tiden på värkarna, enligt värkappen som jag laddat ner. Är lite osäker på vilket intervall värkarna hade eftersom jag inte klockat alla men de kom någorlunda regelbundet.

Vid fyratiden vaknade Anders och kl. 04.31 ringde jag förlossningen. Då hade jag värkar var tredje minut ungefär och de gjorde rätt rejält ont. Vi åkte och lämnade Torsten hos hans farbror och faster och fortsatte sedan till kvinnokliniken i Malmö. Det var massa fartgupp på vägen vilka var helt olidliga att köra över. Fi fäen vad ont det gjorde!

Kl. 05.15 skrevs vi in på förlossningen. När jag kom in på rummet berättade barnmorskan att det inte fanns någon lustgas pga att någon mupp hade glömt beställa slangar. Jag fick lätt panik och fräste typ "skämtar du med mig?" varpå barnmorskan blev sur och sade att det inte var hennes fel. Nej, det fattade jag också... Men hon hade ju kunnat visa förståelse för min reaktion. Tycker jag. Hur som haver fick jag lägga mig på britsen och barnmorskan konstaterade att jag var nio centimeter öppen. Hon stack hål på hinnorna så att fostervattnet rann ut och där någon gång dök det trots allt upp lustgas, tack och lov. Som jag älskar lustgas! Vill gifta mig med den och få små lustgasbebisar.

Jag har ingen koll alls på hur lång tid det tog innan krystvärkarna började. Enligt Anders satte de igång efter en halvtimme cirka, dvs kvart i sex. Jag stod på knäna och hängde över den uppfällda huvudändan på sängen, fick lustgas mellan värkarna och krystade för kung och fosterland. Jag hade en liten dipp och fick panik när smärtan blev överväldigande men det gick över ganska snabbt. Jag fick bra stöd av undersköterskan och av Anders. Det värsta var innan varje krystvärk, konstigt nog. När väl värkarna kom var jag väldigt fokuserad.

Efter ett tag fick jag lägga mig i gynställning för det allra sista skedet. Jag tror att jag låg så i ungefär tio minuter och sedan var hon ute, kl. 06.30. Totalt var vi inne på förlossningen en timme och en kvart innan Harriet föddes.

Jag kände mig helt mörbultad efteråt och hade frossa och låg och skakade. Jag tycker  verkligen inte om tiden precis efter förlossningen, när man tror att det är över men nej - då ska moderkakan ut, man ska sys, det ska klämmas på magen och man är öm och helt slut. Dock så har man ju fått sin lilla ljuvliga bebis vilket väger upp det mesta.




Jag sprack mer den här gången än med Torsten, förmodligen för att Harriet kom ut med ansiktet uppåt (bebisar ska ju helst ha ansiktet nedåt) och för att hon var större (vägde 600 gram mer än Torsten).  Dock gick den här förlossningen betydligt bättre än förra gången. Så skönt att inte må dåligt efteråt, att kunna känna glädje över barnet och inte bara vilja gråta. Jag är väldigt, väldigt lättad över det. Den här gången kunde jag hantera smärtan på ett helt annat sätt; jag blev inte chockad av den så som jag blev första gången. Sedan hjälpte det nog också att det gick så fort nu, det blev mycket mindre tid som det gjorde ont på.

Direkt efter sade jag att jag aldrig gör om detta igen (vilket jag sade förra gången också) men nu känner jag ändå att mjo, kanske kanske ändå... Om tre-fyra år eventuellt. Vi får se. Jag stänger i alla fall inte dörren helt om en trea.

För den som vill läsa om när Torsten kom till världen finns det här och här.

onsdag 31 maj 2017

Harriet Asta Margareta.

Hon har ett namn nu: Harriet Asta Margareta. Harriet för att det är ett fint namn som passar bra ihop med Torsten och som dessutom, precis som Torsten, är ovanligt, framför allt bland barn. Harriet fanns med på vår lista över potentiella namn redan från början men var ingen klar favorit. Sedan när hon kom ut var vi båda överens om att hon ju såg ut som en Harriet. Asta är efter min mormor och det namn som hade blivit tilltalsnamn om jag fått bestämma. Eftersom jag inte fick bestämma fick det bli andranamn istället. Margareta är ett släktnamn både hos mig och Anders: våra mammor, min ena syster, min mormor och min farmor har alla det som andranamn.


Harriet Asta Margareta är en riktig storätare. När BVC-sköterskan var här i måndags hade Harriet gått upp 600 gram sedan vi kom hem från BB. BVC vill att nyfödda ska ha gått upp till sin födelsevikt två veckor efter födseln. Harriet vägde 300 gram över födelsevikten, 11 dagar gammal... Jag behöver inte oroa mig för att ha för lite mjölk i bröna i alla fall.

söndag 21 maj 2017

Statusuppdatering.

Så här tillbringar jag en stor andel av dygnets timmar:


...parkerad i soffan/sängen med en sovandes liten groda på bröstet (btw, jag behöver VERKLIGEN klippa min lugg). Hon kan verkligen sova, den här lilla damen. Hon sover och äter och vaken små korta stunder emellanåt. Ganska behändig med andra ord (men detta tillstånd kommer förstås inte vara för evigt). Ska bli spännande att se vad hon har för personlighet.

Annars försöker vi hitta en ny rytm i vår lilla familj, nu när vi gått från tre till fyra personer. T verkar acceptera sin syster men testar oss föräldrar i sedvanlig ordning. Vilket väl inte är konstigt alls med tanke på vilken omställning det här innebär för honom.

Idag har bebisen, lilla H som vi kan kalla henne, varit på sin allra första "utflykt".  Vi promenerade till närmsta bensinmack för att köpa snus (till Anders) och glass (till Anders, Torsten och mig) och hämta ett paket (till mig). Bebisen sov som en stock under sitt livs första barnvagnspromenad, till skillnad från sin bror...

fredag 19 maj 2017

Hon är här nu.

Hon kom till slut den 18:e maj, fyra dagar efter BF, efter en snabb och komplikationsfri förlossning. Klockan halv tre på natten vaknade jag av värkar, vid femtiden var vi på sjukhuset och prick halv sju var hon ute. 51 cm lång, 3855 gram tung och alldeles, alldeles ljuvlig. Än så länge namnlös men vi har en stark namnkandidat.

En utförlig förlossningsberättelse kommer naturligtvis så småningom. Till dess kan jag berätta att vilken enorm skillnad det är nu jämfört med förra gången. Då, när jag hade panik under i princip hela förlossningen och befann mig i chocktillstånd efteråt och bara grät i tio dagar. Nu, när jag faktiskt kunde hantera förlossningen (nästan) hela tiden och mår bra efteråt. Jag är öm och mörbultad och trött men jag är inte ledsen och jag kan tänka på förlossningen utan att gråta. Det var mitt mål och min önskan innan förlossningen och det känns väldigt skönt att det blev så. Men aldrig att jag gör om det igen (så sa jag dock förra gången också... Det är tur att man glömmer/förtränger, annars skulle inga barn få några syskon).





onsdag 17 maj 2017

BF +3

Fortfarande ingen bebis men det ska i alla fall bli fint väder de kommande dagarna. Woop woop!



tisdag 16 maj 2017

BF +2

Andra övertidsdagen. Det är märkligt - rent intellektuellt förstår jag ju att bebisen faktiskt kommer komma snart, men det känns verkligen inte så. Det känns som att den aldrig någonsin kommer födas ut utan jag kommer gravid forever and ever. Minns att jag kände exakt likadant förra gången. Det är tröttsamt det här, att gå med den tunga tunga magen och bara vänta och vänta.

Funderade på om vattnet gick i morse men förmodligen kissade jag bara på mig. Det här att vara gravid kan vara minst sagt förnedrande ibland.

måndag 15 maj 2017

BF +1

Första (och sista?) övertidsdagen. Jag googlar "så vet du att förlossningen börjat" och känner efter - var det där en värk eller bara en sammandragning? Men hittills verkar bebisen trivas väldigt bra där inne i magen och tycks inte vilja komma ut på ett tag.

Apropå magar - jag var tvungen att fota min skugga idag. Tyckte verkligen att jag såg ut som en Barbapappa:


Fina barnprylar.

Eftersom jag är en sucker för fina barngrejer och jag just nu mest bara går och väntar på bebis som aldrig kommer har jag sammanställt en liten lista på barnrelaterade prylar jag, eller jag menar T och bebis, vill ha:

Det här elefanthuvudet ska jag köpa någon dag och sätta upp ovanför T:s säng. Jättefint, och jättedyrt... Finns här.

De här bokstöden - som finns i två storlekar och flera olika djurvarianter - är inte specifikt för barn men passar himla bra i ett barnrum tycker jag. Mina favoriter är elefanterna (ja, jag har en soft spot för elefanter) och girafferna (som jag också har en soft spot för som ni kommer märka). Züny-djuren finns bl a här.

På tal om giraffer - hur sött är inte det här gosedjuret från danska Oyoy (som gör hur mycket fina grejer som helst)? Finns här.

När vi ändå är inne på gula söta gosedjur så måste jag ju ta med den här gulliga björnen från Klippans yllefabrik (som för övrigt också gör jättefina babyfiltar). Ett tips om ni är i Skåne, åk till Klippans outlet i Klippan (som alltså är en liten ort i nordvästra Skåne). Mycket bra outlet med stort utbud.

Alltså det här dockskåpet i funkisstil vill jag själv ha och leka med. Så snyggt, men kostar skjortan.  Från Ferm living (danskt naturligtvis, det är ju danskar som kan detta med design för barn, eller ja, design överhuvudtaget, bäst) och finns t ex här.

För den som tycker 680 kr är rimligt att lägga på ett supergulligt kattgosedjur kan dessa raringar köpas här.
Älskar allt som Ingela P Arrhenius designar och den här färgglada plåtservisen är inget undantag.

T har en sådan här stor och två små elefantsparbössor och självklart måste även lillasyster ha (minst) en egen. Kan inte bestämma mig för vilken färg bara...

Jag är som sagt svag för elefanter och ingen har gjort elefantmönster bättre än Estrid Ericson. Vill ha dessa förkläden för barn till T och bebisen och naturligtvis ett matchande i vuxenstorlek till mig.

Avslutar listan med ett sista gosedjur, nämligen den här giraffen från Afroart. Fin leksak men också fin inredningsdetalj. Jag har velat ha en sådan till T sedan innan han föddes typ men kanske blir det att bebisen får en istället.

söndag 14 maj 2017

BF!

Det är den 14:e maj, dagen D, dagen BF! Ingen bebis på g alls dock. Tidigare idag lossnade slemproppen men det behöver ju inte betyda någonting alls. Nej, det lär väl bli en övertidsbebis även denna gång:(

torsdag 11 maj 2017

Fattigfällan.

Jag har läst dokumentärromanen Fattigfällan av Charlotta von Zweigbergk och tänkte, generös som jag är, dela med mig av mina tankar om denna bok.

Boken handlar om en medelålders kvinna, Beata, som blir sjukskriven och därmed förlorar sin inkomst och blir fattig. Alltså fattig på riktigt - hon har inte råd att betala räkningar eller köpa mat och är rädd för att bli vräkt från sin lägenhet. Vi får följa Beata i hennes kamp för en någorlunda dräglig tillvaro.

Boken är egentligen inte någon roman utan är snarare skriven som en (alltför) lång debattartikel om hur uselt vissa myndigheter beter sig och hur synd det är om alla som måste leva på ekonomiskt bistånd (eller socialbidrag som det kallas i boken). Den är också ett brandtal för medborgarlön. Man kan säga att boken har en "ganska" tydlig vänsterorienterad inriktning. Jag tycker boken på många sätt var en ögonöppnare vad gäller fattigdom i Sverige och den krossar många myter och fördomar om vem som är fattig och hur det är att leva i fattigdom. Jag tycker dock att den är ganska tröttsam; den är för lång och upprepar sig för ofta och den är alldeles för kategorisk. Jag har arbetat med ekonomiskt bistånd på olika sätt och känner inte alls igen den bild som ges av socialtjänsten i boken, t ex vad gäller handläggningstider och oempatiska handläggare. Jag tycker också det är väldigt tradigt med den här bilden av myndigheter som onda som bara vill sätta dit medborgarna. Är det så svårt att förstå att alla personer som arbetar med myndighetsutövning har ett mycket strikt regelverk att förhålla sig till? Det är också trist med offermentaliteten som genomsyrar boken; det är klart det är synd om människor som är fattiga men det blir trist i längden att läsa en bok med det perspektivet.

En annan sak som irriterade mig var att boken inte tar upp hur Beatas relation till hennes fyra barn påverkas av hennes fattigdom. En stor del av boken handlar om hur hennes vänskapsrelationer påverkas men ingenting om barnen. Märkligt och tråkigt tycker jag, som tror att boken hade vunnit på att ha med mer av det och mindre om hur dåligt samhällssystemet fungerar. Jag vill veta hur barnen förhöll sig till att deras mamma plötsligt blev fattig.

Trots allt lever vi i Sverige med ett av världens bästa välfärdsystem, och jag tror faktiskt att skyddsnätet i de allra flesta fall fungerar betydligt bättre än vad den här domedagsprofetiska boken vill påvisa. Men vad vet väl jag, som tillhör de privilegerades skara.

Just nu.

Jag gör: sitter i sängen, äter ett äpple och fyller i den här listan från Nio till fem.
jag ska: gå upp ur sängen så småningom och sy färdigt några linneservetter. Jag sydde en gardin i linne till vardagsrummet förra veckan och av tyget som blev över kom jag på den i mitt tycke briljanta idén att göra servetter. 
jag kan: ta det lugnt och slappa hela dagen, i vart fall fram till halv tre när jag ska gå och hämta T på föris. Ska nog klämma några Buffy-avsnitt tror jag, förutom att sy då. 
jag köper: alldeles för mycket, framförallt bebiskläder och annat barnrelaterat. 
jag borde: inte köpa så mycket bebiskläder. Eller så mycket annat heller för den delen. Mvh shopaholic 
jag måste: ingenting.
jag vet: att bebisen de facto kommer komma inom en snar framtid men just nu känns det inte så. Även om det är gött att vara hemma ensam så längtar jag efter att få träffa bebisen och jag vill ha förlossningen "överstökad". 
jag tycker: det är oerhört intressant med Kevinfallet. Jag har sett Dokument inifrån, läst om fallet på bl a DN och till och med varit inne på Flashback och snokat. Jag fattar verkligen inte hur man kunde få det till att de två bröderna mördade Kevin, utifrån det material som finns tillgängligt. Hade det gått till domstol då kan jag inte för mitt liv tänka mig att bröderna hade fällts. Det går ju inte att säga att det är ställt bortom allt rimligt tvivel att de gjorde det. Frågan är vem som gjorde det? Kommer man någonsin få reda på det? 
jag tänker: på kommande förlossning och eventuellt tvåbarnskaos med viss nervositet. 
jag förbrukar: mycket mjölk. 
jag lyssnar: på P1, Ebbas gravidpodd och Säker stil. 
jag drömmer: om en varm sommar. Det måste ju bli en fin sommar efter den här genomusla våren, eller hur?! 
jag längtar: efter att få träffa bebis. 
jag fasar: kanske inte fasar, men bävar inför hösten när jag ska rodda med hämtning, lämning, trotsbarn och bebis. 
jag använder: mina gravidtajts lite för mycket. Men de är ju så sköna, då spelar la lite matfläckar ingen roll? 
jag njuter: av min ledighet utan barn. 
jag blir: lite deppig av att det är regnigt och kallt ute. Men imorgon ska det bli 17 grader och strålande sol, hurra! 
jag äter: helst choklad, chips och kött. 
jag dricker: cola zero till frukost. En kvarleva från den fruktansvärda illamåendeperioden när cola var det enda som hjälpte. 
jag brukar: inte fylla i sådana här listor men det är ju ganska skoj faktiskt. 
jag tittar: på Buffy. Är just nu på säsong 4, vilket helt klart är den roligaste säsongen hittills. 
jag läser: är just nu "mellan böcker". Funderar på att sätta tänderna i En klass för sig. 
jag vill: att bebisen ska komma den här veckan och att förlossningen ska gå bra

onsdag 10 maj 2017

Pushpresent

Jag lär ju inte få någon pushpresent den här gången heller men man kan ju önska sig ändå (dessutom är det ju mors dag snart). Här är några saker jag inte hade tackat nej till om någon (host *Anders* host) hade köpt:


Tycker det här kaprifolmönstret är så himla fint och på en långklänning är det extra snyggt. Från Emma och Malena.


Färgglad tvättkorg från Afroart. Blir säkert roligare att ta hand om smutstvätten med en sådan här snygg pjäs i sovrummet.


Monstera variegata, löjligt dyr och svår att få tag i men så fin krukväxt.


Apropå krukväxter så har jag velat ha en sådan här tjusig kruka i mässing från Skultuna hur länge som helst. Kan dock inte bestämma mig för om jag gillar den blanka eller matta bäst.


Den här coola lampan från Lagerhaus hade passat perfekt i hallen eller trapphuset.


En sådan här "clamp tray" (fast i vitt) som "alla" har och som syns i "alla" inredningsreportage nuförtiden hade inte suttit fel på fönsterbrädan (eller stringhyllan?) i vardagsrummet. Men orka vara unik.


Min barnmorska konstaterade att mina magmuskler är "väldigt delade" så den här boken kan nog komma till användning post graviditeten.