tisdag 21 november 2017

Jobbig lista.

Ligger och ammar i sängen och passar på att fylla i den här listan som jag hittade på Katta Kvacks blogg:

Vad ville du jobba med när du var barn?
Jag ville bli lärare, journalist eller statsminister.

Vad trodde du att du skulle bli när du var tonåring?
Kulturjournalist, lärare, forskare eller författare.

Vilka var dina bästa och sämsta ämnen i skolan?
Mina bästa ämnen har alltid varit svenska och andra språk (engelska, franska och latin). Borde nog ha satsat mer på språk än vad jag gjort. Sämsta ämnet gympa, träslöjd och teknik. Är mer the sensitive bookish type än fysiskt skicklig (fast syslöjd var jag bra på).

Vilket var ditt allra första jobb?
Typ renhållningsarbete. Ett sommarjobb via kommunen, fick 25 kr i timmen för att plocka skräp på stränder och i parker.

Vad har du haft för olika betalda jobb?
Renhållningsarbetare
Sekreterare på sjukhus
Vårdbiträde inom äldreomsorgen (i flera olika omgångar)
Medlemsvärvare för Greenpeace (vidrigt jobb)
Restaurangbiträde på McDonald's (fi fäen, mitt absolut värsta jobb)
Butiksbiträde i museibutik
Au pair i Bryssel och London
Personlig assistent
Sekreterare på advokatbyrå
Samordnare på tjejjour
Notarie på förvaltningsrätt
Föredragande jurist på förvaltningsrätt
Jurist på en ideell organisation
Beslutsfattare på statlig myndighet
...och säkert något mer jobb som jag glömt nu.

Vad har du för utbildning?
Juristexamen plus en master i international human rights law (visst låter det flådigt?) plus lite lösa kurser inom juridik. Har även  läst A-kurser i litteraturvetenskap, internationella relationer, kreativt skrivande och idéhistoria samt 30 poäng spanska för nybörjare samt lite andra lösa småkurser. Jag har läst motsvarande drygt åtta års heltidsstudier.

Vad går ditt nuvarande jobb ut på?
Att fatta beslut och coacha mina medarbetare.

Vad är dina starka respektive svaga sidor på jobbet?
Mina starka sidor är att jag är snabb, effektiv och inte krånglar till saker i onödan. Jag är en schysst kollega som ställer upp och hjälper till. Dessutom är jag "lagom social" enligt min chef, hehe. Min svagaste sida är att jag är dålig på att säga ifrån och att ge negativ kritik.

Nämn något du är extra stolt över att ha gjort i ditt jobb?
Skapat en bra stämning och god sammanhållning pga är en bra och trevlig medarbetare.

Vad skulle du vilja jobba med om du inte hade det jobb du har i dagsläget?
Jag skulle vilja doktorera eller jobba som någon form av skribent.

Vad tror du skulle vara det sämsta jobbet för dig?
Att jobba som typ kurator eller biståndshandläggare eller dylikt. Skulle aldrig orka lyssna på folks problem dagarna i ända.

Vad gör du om fem år?
Förhoppningsvis har jag något slags personalansvar. Eller så har jag lämnat humanjuridiken bakom mig och jobbar kanske med upphandlingar istället.

lördag 18 november 2017

Harriet sex månader.

Hej Harriet, nu är du sex månader gammal. Hur känns det?
- Bra! Nu får jag äntligen äta riktig mat. Mamma däremot verkar tycka att det är lite vemodigt att tiden går så himla fort. Snart kanske jag kryper ju! Och går, och pratar osv.

Hur funkar sömnen?
- Utmärkt, tackar som frågar. Jag brukar sova en stund runt tio på förmiddagen och sedan en stund runt två på eftermiddagen. Sammanlagt sover jag oftast cirka 1-1.5 timme dagtid. Jag somnar för natten vid halv sju och vaknar vid halv åtta på morgonen (men vaknar och äter förstås några gånger per natt). Jag är ju en sådan där superbebis som haft rätt dygnsrytm sedan dag ett - det är min mamma mycket tacksam över.

Och maten då?
- Jag vill smaka allt som mamma, pappa och Torsten äter och blir jättearg när jag inte får göra det. Så det ska bli skönt för alla inblandade att jag nu får börja äta annat än bröstmjölk.

Vilken är den vanligaste frågan folk ställer om dig?
- "Är hon alltid så här glad"? (Svar: ja.)

Annars då?
- Livet är gött! Finns inte mycket att klaga på förutom att jag får för lite uppmärksamhet ibland. Och att mamma envisas med att jag ska åka vagn. Det är mycket mysigare att bli buren ju. Min storebror är väldigt rolig, mysig och busig och får mig att skratta som ingen annan kan. Jag har verkligen tur som har en så snäll och underhållande bror. Jag tycker om att sitta och leka (dvs undersöka allt med händer och mun), rulla runt, spana på folk och gunga, något jag testade för första gången tidigare i veckan.



lördag 11 november 2017

Att värdera barns lek.

En (tyvärr vanligt förekommande) företeelse bland dagens föräldrar (mammor) är att nedvärdera pojkars lek. Ja, jag skriver pojkar, eftersom barns lekar till stor del tycks vara väldigt könsuppdelade. Jag är så TRÖTT på att flickors lek ska ses som så mycket "bättre" än pojkars. Jag blir TOKIG av att läsa sådana här fördömande åsikter (skärmdumpar från Instagram och Kitty Jutbrings blogg):





En inte särskilt avancerad gissning är att de som har dessa åsikter är mammor till flickor eller pojkar under tre och ett halvt  års ålder, dvs barn som ännu inte börjat leka dessa "förfärliga" krigslekar. Jag var själv sådan tills min son började bygga pistoler av lego och siktade med fingrarna på allt och alla och skrek "pjom! Pjom!".

Jag kan inte relatera över huvudtaget (alla män jag pratat med om detta nickar dock igenkännande). Vi har inte gett honom några leksaksvapen. Vi har inte uppmuntrat krigs- och vapenlekar. Han har fått alla möjliga olika leksaker men just nu är detta en favoritlek. Vem är jag att döma och bestämma över vilka fantasi- och rollekar min son sysselsätter sig med, så länge han inte skadar någon? Jag varken kan (HUR tvingar man ens ett barn att sluta leka en viss rollek?) eller vill det. Han är en snäll, omtänksam och empatisk person och jag tvivlar mycket starkt på att han kommer växa upp till massmördare för att han lekte krig i sin barndom (särskilt med tanke på att mer eller mindre alla män verkar gå igenom en krigslekarfas). Underbara Clara har skrivit klokt om detta här.

söndag 22 oktober 2017

Bara för att det är gulligt...

...så slänger jag in den här också:

Världens Gladaste Bebis™ 

Rik.

Jag kan inte påstå att jag är rik när det kommer till pengar, men när jag ligger i sängen med ett sovande barn på vardera sida, då känner jag mig rik (och oändligt tacksam och väldigt lyckligt lottad). Rik på den enorma kärlek man hela tiden får och ger som förälder. Underbara, fantastiska ungar, vad har jag gjort för att förtjäna er?


lördag 21 oktober 2017

Fem månader och tre dagar.

Fem månader och tre dagar gammal är hon nu, Harriet Asta Margareta. Fortfarande en otroligt glad och social liten skrutt som gärna träffar folk. Hon gillar att bli pussad på, särskilt på magen. Det rullas hej vilt nu och hon ligger inte längre kvar där jag lägger henne. Hon sitter jättebra i barnstol och har börjat öva lite smått på att sitta på egen hand. Hon gillar att prata och göra någon slags glada tjut. Hon har ingenting emot att stå i centrum och är långt ifrån någon blyg viol. Hon är väldigt nyfiken på det mesta men framförallt på mat. Hon vill gärna smaka på allt vi äter och den stora favoriten är banan. Allt ska undersökas med munnen.

Övar på att sitta. 

Gillar numera att åka vagn = mamma behöver inte bära lika mycket i bärsele. Det gör en mamma glad! 

Frustrationen över att fastna i babygymmet. 

Med världens bästa och roligaste storebror. 

Älskade snäckan! 

lördag 30 september 2017

Att fostra ett barn.

Det är rätt kul att läsa mina gamla inlägg om föräldraskap (finns under etiketten föräldraskap till höger). Jag hade så fina tankar om ett s.k. nära föräldraskap, där man ser barnet som en jämlike, visar respekt, säger nej så lite som möjligt och aldrig har konsekvenser/straff för vissa beteenden. Det funkade bra de tre första åren, tills T:s jagutveckling (=trotsålder) kom i gång med full kraft.

Det känns som att vi får igen nu för att vi varit för slappa/snälla/mesiga tidigare. Ibland beter T sig som en riktig snorunge där han tror att han kan göra och säga vad som helst utan att något händer. Lite så har det väl varit också, fram tills nu. För nu har jag börjat lyssna på podden Barnvagnspromenader med min föräldraskapsguru Louise Hallin. Det har fått mig att inse att det är auktoritativt föräldraskap som är grejen. Dvs att ha tydliga gränser och ramar men samtidigt vara lyhörda för barnet och lyssna på det. Att bete sig på ett icke önskvärt sätt (till exempel att inte plocka upp leksaker  efter sig)  får konsekvenser, som att inte få se på tv.

Vi får se om vi tycker det här funkar. Stackars första barnet, det är ju verkligen experimentbarnet där man famlar i blindo och hoppas på det bästa, men sedan har man väl förhoppningsvis lärt sig något till barn nummer två.


söndag 24 september 2017

(Dop)presenter

Förutom alla fina saker i det här inlägget kommer här fler idéer för eventuella presenter till dop, namngivningskalas, födelsedagar, jul och andra tillfällen:

De här fina luftballongerna att hänga upp i taket. T har två stycken och Harriet behöver ju också minst en. Ju fler desto bättre!

Baboschkafigurer från min barnrumsfavorit Omm design...

...som kanske får bo i en liten cirkushylla?

Klart Harriet vill ha en enhörning på väggen i barnrummet...

...och ett lamadjur i barnvagnen.


Jättesött "sorteringsfår" (eller vad man nu ska kalla den här leksaken).

Sist men inte minst - en klassiker, kassaapparaten från Fisher price.

fredag 22 september 2017

Harriet fyra månader (och några dagar).

Harriet, eller Snäckan Snäckobert som du också kallas, hur är livet?
- Det är gött! Finns inte mycket att klaga på.  Jag får ju mest hänga med på det morsan får för sig att göra, som babycafé, föräldramöten, möhippor, bröllop, aw:ar och allt möjligt. I morgon ska vi tydligen åka tåg till Götelaborg. Det är tur för mamma att jag är så glad i princip jämt och gillar att träffa folk så hon kan dra med mig på allt detta.

Är det någonting som får dig på dåligt humör?
- Nja... Att jag inte kan vända mig från mage till rygg är frustrerande (min BVC-sköterska var dock mycket imponerad över att jag kunnat vända mig från rygg till mage i flera veckor). Ibland gillar jag inte heller att åka vagn eller att få för lite uppmärksamhet.

Vad tycker du om det här med smaksensationer?
- Sådär. Mammas mjölk är bäst.


Hur har du det med sömnen då?
- Bra, tackar som frågar! Gillar att powernappa under dagen och sover helst i bärselen. Brukar somna för natten runt åtta, också i bärselen, och sedan går jag och mamma och lägger oss tillsammans. Det är mysigt att sova nära. Jag vaknar kanske en eller två gånger för att äta. Jag skulle gärna sova länge på morgonen men storebror brukar väcka mig runt sjusnåret. Men det gör inget, det är ju roligt att få gosa och leka med honom.

Vilka är dina favoritleksaker?
- Mina virkade speldosor, en kanin och en elefant. Mitt babygym gillar jag också. Prasslar Ikea-påsar är en ny grej jag börjat gilla - och mina fötter såklart!



Vad får dig att skrika?
- När pappa försöker natta mig. Jag vill vara hos mamma.

Till sist, vad var det BVC-sköterskan kallade dig idag?
- "Det gladaste barnet på BVC"!

fredag 15 september 2017

Som det var då och som det är nu.

När T var fyra månader gammal var jag borta en kväll från honom (under cirka 4.5 timme). T var hemma med sin pappa och hade det bra. Jag träffade kompisar på ett café och njöt av egentiden (ett inlägg om denna kväll finns här).

Det där känns otroligt främmande idag. Jag minns så väl det behovet jag hade då, av att få vara bara "jag", inte en mamma (som om det går att skilja åt). Jag känner inte alls så nu. Det skulle inte gå att lämna Harriet så länge, eller ens en timme, för hon vill vara hos mig. Även om hon skulle vara nöjd hos Anders känner jag inget behov av att göra något på egen hand. Vill jag iväg en kväll får hon hänga med. Hittills har det gått hur bra som helst, både på möhippa, bröllop, bokcirkel och aw. Jag tror inte heller att jag skulle kunna slappna av om hon inte var med mig. Jag måste ju ha koll på henne.

Jag vet ju också att det där med att kunna åka i väg på grejer utan barn - den tiden kommer, snabbare än man kan tro. Och jag känner verkligen ingen stress efter det (och jag är tacksam över att jag känner så, att jag har "landat" i det här med att vara mamma).

tisdag 5 september 2017

Hjärtögonemoji

Herregud så gölliga ongar jag och Anders har skapat!




De här fotona är definitivt kandidater till årets julkort.

måndag 4 september 2017

Möhippa och bröllop

En av mina kompisar från studietiden gifte sig i helgen. Harriet fick hänga med både på bröllopet och möhippan och det gick galant. Hon betedde sig som det exemplariska A-barn hon är och var på strålande humör. Vi var bland de som stannade längst på bröllopet, vilket jag är mycket nöjd med. Detta att ha en "snäll" bebis, SÅ gött det är! Är mycket tacksam över detta.

Lite bilder från dessa urhärliga event (är lite ledsen över att det nog kommer dröja till nästa bröllop, älskar att gå på bröllop):

Inledde hippan medelst väckning av blivande brud med dans och musik i hennes trädgård.
Band blomkransar


Harriet fick också en såklart.


Uppklädd för bröllop. 

Photo booth 

måndag 28 augusti 2017

Somliga dagar...

Somliga dagar alltså. När den stora ungen tramsar och busar och inte lyssnar och den lilla ungen kinkar och gnäller - då är jag inte den förälder jag vill vara. Tappade det idag utanför bibblan i vår stadsdel, naturligtvis inför en åskådare (som säkert övervägde att ringa soc pga min bristande föräldraförmåga). Jag skrek, skällde och svor och drog T i armen och var allmänt...arg och onödigt hård. Usch. Hatar när det händer, vilket tack och lov inte är så ofta. Hatar också all den ensamhet det ibland innebär att vara förälder (i alla fall för mig), särskilt under föräldraledigheten. Det är inte meningen att man ska vara ensam med två barn, eller ens ett. Så mycket enklare det vore ibland om man levde i ett kollektiv och hjälptes åt med barnen. Tror verkligen att sådana tillfällen som inträffade idag skulle hända mycket mer sällan om man var fler som delade på ansvaret.

tisdag 22 augusti 2017

Gravidlista.

Hittade den här listan hos Hejhej vardag och var såklart tvungen att fylla i en egen version:

När blev du förälder?
18 september 2013. Andra gången 18 maj 2017.

Hur många barn har du?
Två, T och Harriet.

Var graviditeterna planerade?
Ja! Gick mycket fortare dock än vi trodde det skulle göra med ettan och tog betydligt längre tid med tvåan (för att jag hade noll koll på när min ägglossning var. När jag väl fattade det gick det väldigt fort).

När fick du reda på att du var gravid?
Med T i vecka sex, med H i vecka fem.

När berättade du om graviditeterna?
Lite olika för olika personer. Allt mellan vecka sex och fjorton.

Hur många barn vill du ha?
Tre. Ska bara få med mig Anders på det tåget också...

Tätt ihop eller långt isär?
Långt isär, absolut minst tre år, helst fyra-fem. Skulle aldrig orka två minisar samtidigt.

Har du oroat dig mycket under graviditeterna?
Inte så mycket under första. Mer under andra eftersom Harriet hade en cysta i ena lungan, vilket upptäcktes på rutinultraljudet.

Hur var graviditeterna?
Den första rätt enkel, dock mycket ryggont i slutet. Den andra jobbig pga gravt illamående t o m vecka 31.

Gillade du att vara gravid?
Nej, särskilt inte under det grava illamåendet. Såg det som en nödvändig transportsträcka.

Visste du vilket biologiskt kön det skulle bli?
Andra gången ja, första gången nej (men rätt säker på att det var en kille eftersom en kollega på mitt dåvarande jobb berättat för mig hur man kunde se på ultraljudet vilket kön det är).

Hur var förlossningarna?
Första hemsk, andra helt ok. Har ju skrivit om det tidigare så behöver la inte dra det igen.

Hur var första bebistiden?
Med T: jobbig. Bearbetade förlossningen och försökte hantera den enorma omställningen det är att få sitt första barn. T var en lätt bebis men ville alltid vara i famnen och skrek när man la ner honom. Det var kämpigt. Det var väldigt ensamt också, bodde i Hässleholm där jag inte kände någon och var lite av ett ufo bland de andra mammorna.
Med H: en fröjd. Ok, inte alltid men så mycket lättare det är att vara föräldraledig när man inte mår psykiskt dåligt? Harriet är ju en glad och nöjd liten bebis som inte gör så mycket väsen av sig. Jag tycker det är roligt att vara föräldraledig nu, det tyckte jag inte förra gången (det var självklart mysigt också och inte bara jobbigt, men jag har haft bättre perioder i livet om en säger så). Sedan är det lättare för att jag gjort det (=tagit hand om bebis) innan. Allt är lättare andra gången.

Hade du bestämt namnen sedan innan?
T:s namn ja. Harriet var med på the shortlist och när hon kom ut såg hon verkligen ut som en Harriet.

Ett råd till blivande föräldrar?
T:s BVC-sköterska gav ett bra råd till mig när T var nyfödd. Hon sade att det enda jag behöver göra under föräldraledigheten (förutom att ta hand om barn) är att se till att jag går på toa och äter. Jag behöver inte tvätta, städa, handla etc. Allt sådant är en bonus.

Så otroligt bra på att skapa söta ongar?! 

lördag 19 augusti 2017

Det där med det sociala.

Jag har ju skrivit lite om det tidigare här på bloggen; mitt bristande sociala liv. Det är inte det att jag inte har vänner, men jag träffar dem inte så ofta. Många bor på andra ställen och de som bor nära träffar jag ändå inte särskilt ofta, av oklara anledningar. Det har liksom bara blivit så.

Det här är ett inlägg jag har dragit mig för att skriva samtidigt som det är något jag funderar mycket på och ältar, ältar och ältar. Jag tycker det är pinsamt att min sociala situation ser ut som den gör. Att min Instagram och blogg inte är fyllda av bilder från middagar, resor och playdates med kompisar. "Alla andra" har självklara gäng eller personer som de firar midsommar och nyår med. "Alla andra" har fullbokade kalendrar och helger fullproppade med aktiviteter tillsammans med andra. "Alla andra" får inte ont i magen när BVC-sköterskan frågar om många av våra vänner har barn. Vi har ju inga gemensamma vänner, inga par eller familjer vi umgås med, i alla fall inte på regelbunden basis. Till viss (stor?) del beror nog detta på att vi flyttat en del och att jag bytt jobb en del gånger, samt att andra har flyttat härifrån. Ibland tänker jag att vi också borde flytta, till Göteborg. Jag tänker att vi skulle ha ett bättre socialt liv där; min (ursprungs)familj bor där eller i närheten och vi/jag har en del vänner där och i Uddevalla. Men kanske skulle det inte alls vara bättre, kanske blir det likadant som här.

Annars är det ganska lätt att träffa nya människor, särskilt när man har barn. Det svåra är att träffa folk som man "klickar" med. Det allra svåraste är att hitta folk som jag, Anders och T klickar med. För jag vill ju helst att vi ska kunna umgås allihop tillsammans, som en familj. Men kanske måste jag inse att det inte kommer fungera så. Jag kanske måste hitta mitt eget sammanhang. Hur jag nu ska göra det.

måndag 14 augusti 2017

Det där med åldersskillnad.

T är exakt tre år och åtta månader äldre än Harriet. Det tog längre tid än vad vi tänkt att så att säga skapa henne men nu när hon är här är jag så otroligt glad att det dröjde. Jag vet inte hur många gånger per dag som jag tänker på hur tacksam jag är över att det är så pass stor åldersskillnad mellan dem. Det är fantastiskt skönt att T klarar så mycket själv och är självgående till stor del. Han kan kommunicera, leka på egen hand, behöver inte någon direkt assistans på till exempel lekplatser och kan vara mig behjälplig (exempelvis hämtar han amningskudden åt mig utan att jag ens ber om det). Jag kan förklara varför jag inte kan hjälpa honom i exakt det ögonblicket han vill,  om jag matar Harriet, och nästan alltid förstår och accepterar han det. Jag tycker det är så skönt att inte behöva ta hand om en liten ettåring eller tvååring utöver bebisen. Skönt att inte ha två blöjbarn och gött att inte behöva ha syskonvagn.

Har man inte den biologiska klockan mot sig kan jag verkligen rekommendera att ha minst 3,5 år mellan barnen och tänker redan att en eventuell trea kan komma det år som Harriet fyller fyra (och T åtta). Det känns alldeles, alldeles lagom - dessutom kan jag ju återanvända syskonmatchningen.
Stor och liten. 

fredag 11 augusti 2017

Vardag.

Nu har Anders börjat jobba igen och vardagen är igång. T är på förskolan femton timmar i veckan, fördelat på tre dagar à fem timmar, vilket alltså innebär att jag är ensam hemma med båda barnen två dagar varje vecka. Det är...en utmaning. Det blir mycket tv-tittande för T, om vi säger så. Fast också väldigt mycket utomhuslek. Thank god att det fortfarande är sommar och därmed drägligt att vistas ute. Det är två kilometer till T:s förskola vilket gör att jag promenerar cirka 2,4 mil i veckan. Det känns i benen kan jag säga.

Så här har veckan sett ut genom mobilkameran:

På måndagen hängde vi på en lekplats


...och badade i vår uppblåsbara plaskpool. Måste ju passa på en av de få dagarna med fint väder.

Hej hej!

På tisdagen efter föris hängde vi på en annan lekplats.


På onsdagen matade vi änder på väg hem från föris. Hur söta andungar (ällingar?)?! Vi fick finbesök från Stockholm också, av Nova med familj, men det fastnade inte på bild tydligen.

Torsdagen inleddes med bajsfest och efterföljande bad samt besök av Carin och Nils. 

På väg hem från föris lektes det i lera och maratonammades. Vi kom hem halv fem, bara två och en halv timme efter att T slutat föris... 

Fredagen började med att Harriet somnade om av sig själv i sängen. Var tvungen att fota detta mirakulösa.

Vi hängde lite med grannarna, bakade tigerkaka, nyttjade Netflix, lekte och var allmänt mysiga (och bråkiga med naturligtvis). Nu är det helg, jag äter Polly och njuter av att ha överlevt den här första veckan. #supermom