onsdag 4 februari 2015

Kommunikation.

Detta att jag numera kan kommunicera "på riktigt" med Torsten är så himla häftigt. Han är inte längre ett litet knyte som uttrycker sig främst genom typ gurgelljud och skrik. Han kan prata, gestikulera och använda kroppsspråk för att göra sig förstådd. Jag kan ställa frågor eller be honom om något och han förstår vad jag säger och ger respons.

Det här medför också utmaningar. Jag har alltid försökt tänka på vad jag säger till Torsten men nu börjar det kännas än viktigare vad jag vill förmedla och hur jag gör det. Språket är ett så otroligt viktigt verktyg, både för att göra sig själv hörd och för att förstå andra. Språk är kunskap och makt.

En sak jag gör är att försöka visa uppskattning istället för att bedöma/berömma. Alltså, istället för att säga "vad duktig du är!" om T till exempel stoppar in tvätt i tvättmaskinen så säger jag "tack, vad snällt av dig att hjälpa mamma med tvätten". Eftersom jag själv alltid varit en duktig flicka som mätt mitt värde i prestationer och vet hur skadligt det kan vara vill jag inte att T ska bli sådan. Jag vill att han ska ha en god självkänsla. Jag vill inte att han ska lära sig att det är viktigt att sträva efter andras bekräftelse och godkännande av det han gör. Det kommer ju ändå komma när han börjar skolan, men om jag försöker lägga en bra grund redan nu blir förhoppningsvis skadan mindre. Det här att visa uppskattning istället för att berömma är väldigt svårt tycker jag. Det tycks vara så djupt inpräntat att värdera andras (och mina egna) prestationer att det är svårt att tänka annorlunda. Men övning ger väl färdighet, hoppas jag.

1 kommentar:

  1. Bra tänkt! Pratar mkt om det i skolan och attans vad viktigt det är och attans vad svårt, shajt... Men alltid lättare när en är medveten om ett:)

    SvaraRadera