fredag 13 februari 2015

Att undvika konflikter.

Ett av de absolut bästa tipsen jag läst om att bemöta små barn hittade jag i en föräldragrupp på facebook. Tipset gick ut på att, istället för att bara säga nej, avleda och ge alternativ. Till exempel: "jag vill inte att du leker med spisen (för den är varm och du kan bränna dig) men här har du en nyckelknippa/dammsugaren/ett cykellyse istället". Dvs, erbjuda något annat som man vet att barnet brukar gilla att leka med. Om T är hårdhänt och slåss/nyps/rivs säger jag "aj, det gör ont på mamma. Klappa mjukt istället". Jag tar hans hand och klappar med den på min kind.

Det här förhållningssättet fungerar nio gånger av tio alldeles utmärkt. Jag markerar att det är något jag inte vill att T ska göra och visar samtidigt något som han gärna får göra. Att bara säga nej försöker jag hålla till ett minimum, t ex får T inte leka med mina glasögon

Att undvika konflikter handlar det enligt mig till stor del om vad man väljer att "bråka" om. Om jag inte kan motivera ett nej utan bara säger det slentrianmässigt, så vidhåller jag inte min initiala inställning. Exempel: jag ville inte att T skulle klättra upp på soffbordet. Varför? Tja... man gör inte så? Inte tillräckligt bra argument enligt mig så nu klättrar han på bordet (dock säger jag nej, eller avleder då, hemma hos andra).

En sak som jag tror leder till konflikter mellan föräldrar och barn är att föräldrar vill bestämma åt barnen. Bestämma när och hur barnet ska sova, om barnet ska åka vagn eller gå, när barnet ska få ha napp, vilka kläder barnet ska ha osv osv. Inte konstigt att barn blir "trotsiga" när beslut som rör dem konstant fattas över deras huvud. Naturligtvis finns det situationer där föräldrar måste gå in och fatta beslut men jag tror att dessa tillfällen egentligen är ganska få. Jag tror på att låta barn få bestämma så mycket som möjligt själva och att som förälder liksom vara med och vägleda. Vara lyhörd för barnets behov och önskemål. Låta barnet ha napp när det vill ha napp, sova när hen är trött istället för vid ett visst förutbestämt klockslag och gå när hen vill utforska omgivningarna istället för att trycka ner det i en barnvagn.

Jag tror inte så mycket på regler helt enkelt. Eller, jag tror på att ha så få regler som möjligt för att underlätta livet. Konflikter kommer uppstå ändå, så varför inte göra vad man kan för att minimera dem?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar