Jag var så less på att vara gravid och trodde att ungen aldrig skulle komma ut. Bara några timmar senare började jag känna värkar och dagen efter föddes världens bästa skrutt. Det är helt ofattbart att det imorgon redan har gått ett år sedan T kom till oss. Hur är det möjligt att tiden går så snabbt? Och vad har jag egentligen gjort för att förtjäna ett sådant fantastiskt barn?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar