Torsten tio månader (och två dagar).

Jag tycker det har hänt så otroligt mycket den senaste månaden. Torsten kryper med all världens fart, ställer sig upp mot allt (ibland med bara en hand) och vill gå med gåvagnen eller när man håller honom i händerna. Det är så att säga full fart numera. Vi har fått barnsäkra lägenheten och tappat räkningen på antalet gånger han har ramlat och slagit sig. Den stora fördelen med den nya rörligheten är att Torsten blivit så mycket bättre på att sysselsätta sig själv, vilket underlättar mycket.

Han har även utvecklat sin förmåga att kommunicera, både verbalt och med kroppen. Han kan t ex ta tag i händerna på mig för att visa att han vill att jag ska gå med honom. Man fattar med en gång när han vill ha mat eftersom han har ett specifikt läte för det. Det märks även att han själv förstår saker och ting bättre; som att han ska få mat när vi plockar fram tallrik och haklapp (det har han kanske förstått länge men det har inte märkts att han förstått det tidigare). Detta att kunna kommunicera med sitt barn är himla häftigt tycker jag. Snart kommer vi liksom kunna prata med varandra?! Så coolt.

Vidare har två tänder i underkäken kämpat sig upp och en tredje verkar vara på g i överkäken. Han bits ofta och gärna och satan vad ont det gör. Jag är ganska glad att amningen numera är ett avslutat kapitel...

Torsten är fortfarande en glad, nyfiken och social bebis (dock initialt avvaktande mot nya människor han träffar). Att placera saker ovanpå andra prylar är populärt liksom att öppna och stänga lådor och dörrar. Att dra upp min eller Anders tröja och "äta" på våra magar gillar han också. Han älskar att bada och plaska med vatten.

Lilla Torsten. Mammas högt älskade busiga spelevink.

Torsten och tänderna.