Torsten, nu har din första tand tittat fram. Det verkar ha gått smärtfritt, vi har inte märkt på dig att det skulle ha gjort ont (som tur är). Du har också haft feber för första gången, stackars liten.
Nu är du så nära, så nära att krypa. Du står på alla fyra och rör på kroppen och lyfter ena benet men kommer inte riktigt framåt än. Annars är det fortfarande väldigt roligt att ståträna och även att gåträna även om det verkar vara lite ansträngande för dig att hålla upp ryggen och koordinera rörelserna.
Du har börjat få lite separationsångest och protesterar om jag eller Anders lämnar rummet.
Sådant som är väldigt spännande just nu är gräs, mat (vi kan inte äta någonting utan att du vill smaka), att öppna lådor och dörrar (snart dags att barnsäkra lägenheten) och att dra i snören. Mobiler och datorer är också väldigt roligt. Ljud i olika former är underhållande, du skrattar till exempel om en snyter sig eller sprayar med en torrshampoflaska. Att testa dina egna röstresurser är också poppis (hos dig alltså. Dina föräldrar är kanske inte riktigt lika förtjusta).
Du är fortfarande oerhört nyfiken. Allt ska undersökas. Detta i kombination med att du är sprallig som bara den och har svårt art sitta still gör att du är inne i en ganska intensiv och härlig period just nu. Du är social och helt oblyg och tycker det är intressant att träffa människor, framförallt andra barn. Du är oftast glad men har en bestämd och tydlig vilja. Du protesterar om man t ex tar en leksak ifrån dig eller vill byta blöja på dig.
Du är världens härligaste, mysigaste och roligaste bebis. Den bästa stunden på dagen är när jag kommer hem från jobbet och möts av ditt leende och du sprattlar med hela kroppen för att du inte kan hålla inne glädjen över att få se mig. Världens bästa Torsten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar