I två nätter ska jag, för första gången på nio månader och sex dagar, sova utan mitt barn. Hur jag känner inför detta? 80% ångest och 20% hurra jag får göra vad jag vill under två kvällar och bre ut mig över hela sängen när jag sover! Jag kan supa mig redlös om jag vill (men det vill jag inte)!
Men mest av allt tänker jag på hur jag ska överleva utan Torsten fram tills torsdag kväll? Och hur ska han klara sig utan mig (gissar dock att det är lättare för honom än vad det är för mig)?
Anledningen till denna separation är att Anders och Torsten har varit på begravning i Göteborg idag onsdag. Jag jobbar och har inte möjlighet att följa med. På fredag är jag dock ledig så imorgon åker jag till Anders familjs sommarstuga för att möta upp min lilla familj. Och på lördag ska jag och Anders på bröllop och lämna Torsten hos mina föräldrar. Första gången Torsten är borta från båda oss - hur ska detta gå?! Fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar