Just nu.

Jag vill minnas allt som händer och när det hände. Men jag kommer såklart glömma, för det gör man ju. Så nu, när han sover, passar jag på att skriva ner hur det är just nu.

Torsten, sju och en halv månad gammal. Du älskar, nej ÄLSKAR, att gunga. Som du skrattar när du får gunga! Helt klart bästa aktiviteten för tillfället, tätt följt av att dra ut lådor och undersöka innehållet däri. Att äta själv och kladda med maten är också mycket populärt. Du kan ju själv, varför envisas dina föräldrar med att mata dig hela tiden?! Åka ruschkana gillar du också och att ta dig fram på golvet medelst hasning bakåt. Och när andra sjunger och dansar och klappar händerna, det är jätteroligt. Du kan ju faktiskt själv klappa händerna eller i vart fall knäppa dem. Du kan också säga ma-ma nu (yaaaaaay!) och något d-ljudsliknande. Ba-ba/pa-pa och oh-oh-oh är annars det som hörs mest. Du har fått testa på att känna på gräs men det var ingen jättehit direkt. Stå upp kan du göra numera, om du får hålla dig i något.

Det där att tiden går så fort när man har barn, som alla sa innan Torsten föddes, det stämmer verkligen. Tiden rusar förbi, ännu fortare nu sedan jag började jobba. Snart är han ingen bebis längre, så himla konstigt. Känner mig lite stressad över att jag borde ta till vara den här korta bebistiden på bästa sätt men hur gör man det? Att carpa diem kommer inte naturligt för mig.