Innan jag själv fick barn förstod jag inte alls hur folk kunde säga att de undvek att till exempel se filmer eller läsa nyheter om barn som har det dåligt av olika anledningar. Jag tyckte de var världsfrånvända och stack huvudet i sanden och låtsades som att det regnade. Men nu, när jag är förälder, fattar jag. Jag förstår hur jobbigt det är att se barn som far illa och mår dåligt för det påminner om att en själv inte kan skydda sitt barn till 100 procent mot potentiella faror. Vetskapen om att det faktiskt finns folk som utsätter försvarslösa barn för diverse vidrigheter skulle jag gärna vara utan.
Jag vill inte läsa om pappor som dödar sina barn. Jag vill inte heller se föräldrar som beter sig respektlöst mot sina barn och kör över deras vilja totalt. Jag vill inte höra föräldrar som pratar om hur de stoppar in hörlurar i öronen för att slippa höra deras tre månader gamla bebis skrika (obs, true story)(barnet hade inte kolik)(viss skillnad på att mörda ett barn och att ignorera dess skrik såklart men just det här att strunta i ett litet barns utsatthet gör mig väldigt illa berörd).
Jag vill leva i en rosafluffig värld där alla är snälla mot varandra och framförallt mot barn som är helt beroende av att vuxna kan ta hand om dem och tillgodose deras behov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar