Om den första, jättestora, omvälvande omställningen i livet är att få barn, så är den andra (inte fullt lika stora) detta att börja jobba när en har barn. Att gå från att vara med en liten bebis tjugofyra timmar om dygnet till att träffa hen cirka 1,5 timme varje dag (vaken tid alltså) - det är mycket märkligt. Och jobbigt. Plus att en plötsligt har dagen schemalagd och uppbokad och någon annan som säger åt en vad som ska göras. Tider somska passas, uppgifter som ska göras och bedömas. Men det finns en silver lining förstås - en får också gå på toa ifred, äta utan att behöva mata någon annan samtidigt, umgås med andra vuxna och enbart sköta sin egen intimhygien. Och det, mina vänner, är rätt gött.
Redan nu har jag börjat fundera på det så kallade livspusslet. Hur ska det gå när Anders börjar jobba igen och Torsten ska gå på föris? Hur ska vi få ihop balansen mellan arbete och vara med barnet när vi dessutom pendlar båda två? Vi kommer nog båda behöva gå ner till deltid, annars funkar det inte, för vi vill ju inte att Torsten ska vara på förskolan 11-12 timmar om dagen. Kanske måste vi ta hjälp av någon barnvakt också eftersom vi inte känner någon i den här stan/hålan som kan hämta Torsten på föris förutom oss själva. Det här med att bo i en stad/håla med barn där en har noll socialt nätverk - det är inte något jag rekommenderar.
Aja, det är långt kvar tills jag behöver oroa mig över livspusslet. Nu ska jag fokusera på att det (nästan) snart är helg och då får jag hänga med mitt barn i två dagar, woop woop!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar