Om amning #5 - mer mat och mindre bröst.

Dags för ett amningsinlägg nu tycker jag - ni är ju säkert jättemånga som undrar hur det egentligen går med det.

Svaret är att det går så där. Från att Torsten var cirka tre månader har han ammat utan amningsnapp. Det har varit skönt att slippa den men troligtvis har inte Torsten fått ett så bra tag om bröstet för det har gjort ont att amma. Smärtan har ändå varit uthärdlig fram tills för några veckor sedan när det började göra riktigt ont (oklart varför). Då fick jag en medicin av BVC som gör att mjölken strömmar till så att bebisen inte behöver suga så hårt. Då blev det lite bättre ett tag men sedan en vecka tillbaka ungefär började det göra riktigt, riktigt ont. I torsdags hade jag nästintill panik, jag kunde inte amma på grund av smärtan och Torsten ville varken ha ersättning eller utpumpad mjölk. Jag kände mig som världens sämsta mamma som inte kunde ge mitt barn mat. Efter ett telefonsamtal med BVC där jag fick några tips blev det dock bättre.

Så nu gör vi så här: Torsten får mer och mer mat (alltså inte bröstmjölk). Som tur är är han nyfiken och vill smaka av allt vi äter. Han gillar det mesta han har testat, som lasagne, potatis- och purjolökssoppa, gröt, smörgås, mango- och bananpuré mm. På kvällarna, nätterna och tidig morgon ammar han eftersom det är det han vill. Jag kör efter principen "inte erbjuda, aldrig neka". Det vill säga, jag erbjuder inte bröstet men om jag märker att det är det han vill ha så får han det. Med hjälp av medicinen, Purelan-salva, Cottermanns handgrepp och BVC-tipsen fungerar det att amma även om det fortfarande gör ont ibland.

Nu hoppas jag att det fortsätter så här, att Torsten äter mat på dagen och ammar under kvällarna/nätterna. Jag börjar ju dessutom jobba snart så då vore det ju väldigt bra om han fått in rutinen med att äta.

Det känns väldigt konstigt att medvetet försöka konkurrera ut amningen när det hittills varit tvärtom. Och ovant att behöva tänka på att han ska få i sig bra mat och äta en varierad kost. Och så detta med att han ska dricka vatten, hur vet jag att han får i sig tillräckligt med vätska? Tycker att det mesta verkar hamna utanför när han dricker. Ah, dessa nojor. Även det ovant för mig, att vara en orolig förälder.

En del av mig tycker att det är jobbigt att det blivit en sådant abrupt slut på helamningen utan att varken jag eller Torsten valt det. Jag hade tänkt mig en lite långsammare övergång till vanlig mat och att han skulle få utpumpad mjölk/ersättning när jag börjat arbeta. Å andra sidan tycker jag det är oerhört skönt att jag inom en snar framtid förhoppningsvis kan sluta med amningsvänliga kläder, kanske inte behöver pumpa på jobbet och att Anders nu också kan vara delaktig i att mata Torsten.