Det är intressant tycker jag att läsa om andra småbarnsföräldrars rutiner för sina barn. För vissa föräldrar tycks detta med rutiner vara väldigt viktigt, för vissa mindre viktigt och för andra helt oviktigt.
Själv kör vi på att go with the flow, dvs att när Torsten är hungrig får han mat och när vi märker att han är trött försöker vi hjälpa honom att somna. Av sig själv brukar han sova på ungefär samma tider varje dag, tror jag i alla fall, jag för ju inte protokoll, varken över sov- eller mattider. De första tre månaderna däremot skrev jag upp varje gång han ammade men det slutade jag med när jag insåg att jag egentligen inte behövde ha den informationen. Varför ska jag veta hur många gånger per dygn jag ammar och när jag gör det?
Jag trodde att jag skulle tycka det var viktigt med rutiner men nu tycker jag mest det verkar jobbigt. Jag vill inte vara bunden vid att ha vissa tider att passa och ritualer att följa. Jag ser inte fram emot när T börjar förskolan och vi måste komma iväg en viss tid på morgonen.
Enligt BVC bör barn ha rutiner från cirka åtta månaders ålder, annars kan de bli otrygga. Vilda barn-Maria menar att det inte alls är nödvändigt (se länken ovan). Jag vet inte riktigt vad jag ska tro på men tycker det låter rimligt att lära barnet att lyssna på sin kropp. Tryggheten kan väl finnas även utan fasta rutiner, eller?
(Obs - föräldraskap och "barnuppfostran" är extremt känsligt att skriva om. Det här inlägget, liksom allt annat jag skriver, handlar om hur jag väljer att göra utifrån mina förutsättningar och mitt perspektiv. Det är inte kritik eller ifrågasättande av hur andra gör.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar