lördag 15 februari 2014

Du fattas mig.

Mitt i bebisbubblan hade jag faktiskt glömt vilken dag det är idag tills jag läste en väns facebookstatus och insåg att just det, idag är det ju exakt fem år sedan jag fick det där telefonsamtalet. Ett sådant där samtal jag aldrig någonsin igen vill uppleva.

Åh, Åsa. Du fattas mig, det gör du verkligen. Jag önskar att du hade fått träffa Torsten och att du hade fått vara hans coola, beresta, lugn-som-en-filbunke tant Åsa. Du som inte ville ha egna barn men gärna hade passat mina. Jag önskar att du skulle vara med på Karins bröllopsfest i sommar och att vi kunde skriva ett tal tillsammans. Mest av allt önskar jag att du hade kunnat få frid medan du fortfarande levde. Att du hade fått slippa den där vidriga ångesten som tog ditt liv. Att du hade fått leva ett långt och lyckligt liv, du som skulle bli en rödvinssippande kulturtant i en folkhögskola på Österlen. Älskade, fina Åsa, jag saknar dig. Som jag saknar dig.

2 kommentarer:

  1. Sorgligt...Tänkte också på Åsa i helgen och er tillsammans, ganska glada bilder som svepte förbi i det mörka.

    SvaraRadera
  2. Jag har också glada minnen av Åsa även om jag inte kände henne. Kommer ihåg en fest vi var på där hon hade en härlig ironisk humor och vi skrattade ihop. Det är nog mitt starkaste minne av Åsa.

    SvaraRadera