fredag 10 januari 2014

...och hur jag inte vill vara.

Jag skrev ju så fint igår om hur jag vill vara en respektfull förälder etc. Redan i morse sprack den bilden kan jag meddela. Torsten hade varit lite orolig under natten och var uppe i varv även under morgonen och hade svårt att komma till ro med amningen. Jag blev stressad av det och sa något till honom i en snäsig ton, typ att han skulle skärpa sig.

Den blicken han gav mig. Det förvånade (chockade?) ansiktsuttrycket. Skammen jag kände och fortfarande känner när jag tänker på det. Jag vill aldrig igen göra eller säga något som får mitt barn att se på mig så där.

Fast jag vet ju innerst inne att det kommer hända. Jag kommer tappa tålamodet igen. Och igen. Jag hoppas att jag då har närvaro nog att säga förlåt och förklara mitt beteende för Torsten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar