Torsten två veckor

Idag är Torsten två veckor gammal och det firar vi genom att visa den första familjebilden på oss tre:

SÅ konstigt att skriva "familjebild"...? Jag har liksom en familj nu? Det hade jag ju innan också, men det här är min "egen" familj. En egen liten konstellation. Mycket märkligt.

Förutom att vänja oss vid konceptet "familj" kan vi konstatera att

- Torsten har blivit lite lugnare på kvällarna. Förut var det skrikfest mellan kl 19 - 24 (inte hela tiden dock, utan återkommande under perioden) men nu sover han mycket då istället.

- Torsten har ganska regelbundna vanor under nätterna. Han somnar vid tolv och sover ungefär till tre. Då vill han amma i minst en timme, gärna två. Detta tycker hans mamma är ganska jobbigt och överväger därför att börja ge honom ersättning istället. Efter matningen sover han cirka tre timmar igen, för att matas ännu en gång och sedan somna om och vakna runt elva. Det här "schemat" känns helt ok, förutom maratonamningen vid tre då. Det kunde varit mycket värre... Det jobbigaste med nätterna är att det ibland tar så lång tid att få honom att somna om och att han helst vill sova på oss. Vi har lyckats få honom att sova i vaggan några gånger men de senaste nätterna har det inte lyckats alls. Ibland sover han mellan oss i sängen men jag gillar inte det riktigt för jag tycker han rullar över på mage så lätt då (bebisar ska inte sova på mage pga risken för plötsligt spädbarnsdöd). Han kan somna i sin vagn om vi har tur. Någon som läser detta som har tips på hur man får en bebis att sova i sin egen säng, alternativt
 i vagnen?

- jag ammar med amningsnapp eftersom T har svårt att få ett bra grepp annars. Nu försöker jag vänja honom av med den men det går inte så bra. Han försöker få ett grepp, lyckas inte riktigt, ger upp och blir frustrerad. Eftersom vi helst inte ska ge honom vanlig napp innan han vant sig av med amningsnappen vore det skönt att få honom att amma utan den. Hoppas att BVC kan ge oss tips när vi ska dit imorgon.

- igår var vi en sväng till akuten i Kristianstad. Torsten har fått en släng av min och Anders förkylning och därmed låtit rosslig när han andas. Anders tyckte att hans andning lät lite väl ansträngd på eftermiddagen så vi beslöt oss för att kolla upp det. Det var dock ingen fara utan allt var bra men nu har vi fått känna på hur det är att vara oroliga föräldrar...

- angående min deppighet var jag hos en psykolog igår vilket kändes skönt. Jag fick berätta om förlossningen och om min ledsenhet och hon sa som alla andra sagt att det är vanligt att vara deppig efter man fått barn och det är helt normalt osv. Jag fick en ny tid om två veckor så att vi kan se om nedstämdheten gått över tills dess. Jag tycker själv att det känns bättre nu. Jag har inte gråtit sedan i lördags (!) och jag har inte den där tomhetskänslan jag hade tidigare. Jag är inte helt mig själv än men det börjar gå åt rätt håll.